och då det börjar fräsa, iröres hwetmjöl, och söt mjölk tillhälles, som uppsjuder; häruti lägges sedan den stötta rotmassan, jemte litet salt och swartpeppar. Allt detta kokar nu tillsamman något litet, hwarefter det är färdigt. På samma sätt förfares äfwen med rofwor, morötter och potäter.
Rötter i ugn.
Kålrötter, rofwor eller morötter, hälst de sista, skäras i icke mycket tjocka skifwor; en del af dessa rötter rifwas äfwen rå. Nu smörjes en jernkastrull med smör och mjöl, hwarefter något af de rifna rötterna lägges i bottnen, och deruppå strös litet hwetmjöl, hackad persilja, stött kryddpeppar och salt, så ett hwarf af rotskifworna, deruppå några små bitar smör, åter af den rifna massan, med dess mellanlag, hwarmed fortfares tills kastrullen är full, då den sättes i ugnen, och tillses när stufningen är färdig, hwilken då utan någon särdeles kostnad plägar wara ganska smaklig. Den ätes då som birätt, till hwad köttmat man behagar: stekt fisk, uppblandadt kött, sill, lax eller andra små brynta bullar, kunna äfwen wara tjenliga till denna rotbudding.
Rötter med Köttspad.
Kålrötter, rofwor och morötter skalas; men potäter skrapas; hwarefter de twå förra slagen skäras i klyftor, men de sednare lemnas hela; sedan läggas de i samma köttspad, hwaruti salt kött kokar, och spisas med köttet. Är köttspadet för salt, att deruti koka rötterna, så
