koka de med litet watten lyckt för sig sjelfwa, och öfwerösas sedan med det warma köttspadet, eller ligga en liten stund deruti, då de få en lagom sälta.
Täpp-Rofwor.
Härtill tagas de aldraminsta rofwor: också nyttjas denna rätt mest om hösten, då man upptager rofworna från åkern, och lätt kan erhålla de minsta. De plåckas då ut, putsas rena, och twättas ganska wäl i flera watten, men få ingalunda skalas. Sedan rifwer man några stora rofwor, hwilkas rifna massa lägges på bottnen i en jerngryta, och de små rofworna deruppå, beströdda med litet fint salt. Derefter lägges låck på grytan, kanten tillsmetas med deg, och så sättes kokkärlet på god koleld, att långsamt koka. Efter 3 timmar pläga rofworna wara färdiga, som då äro ganska smakliga.
Potäter stufwade med Köttspad.
De skrapas rå, och sköljas i kallt watten, hwarefter de sättas på elden att halfkoka: äro de stora, så skäras de i grofwa skifwor, eller lagom stora stycken. När de äro wäl förwällda, brynes litet smör, eller skumfett, i en panna. Helt litet mjöl, eller också sönderkramad kokad potatos, röres deruti, hwaruppå salt köttspad, utspädt med watten till lagom sälta, dithälles; tillräcklig hackad persilja och stött kryddpeppar eller ingefära ilägges äfwen, och, då denna sås sjuder, de förwällda rötterna, som deruti koka färdiga, men waktas noga, att de
