wäl stufwas, som turkiska bönor, och gifwa dem icke mycket efter. Stjelkarna tagas då, och den fina hinnan, som bekläder dem, afdrages; hwarefter de tjockaste klyfwas, och skäras sedan på snedden, då de till utseendet fullkomligen likna turkiska bönor; har man häribland rödbetestjelkar, så skiljas de för sig sjelfwe, och förwällas ensamme; ty i detta första watten förgår deras röda färg, hwarefter de blifwa likaså gröna som hwitbet-stjelkarna; sedan förwällas de som turkiska bönor, och stufwas aldeles på samma sätt som de, antingen utan mjölk, i sitt eget spad, med smör, mjöl, litet kryddor, persilja, socker och salt, samt afredes med par ägg-gulor, eller utan ägg, blott med söt mjölk. Innan den tiden, då turkiska bönor hinna framkomma, är denna rätt beqwäm wid ombyte af grönwäxter.
Stufwad Målla.
Den är wäl icke så smaklig som spenat och mangolt; men kan dock för ombyte nyttjas, i synnerhet om man har något fin syra att uppblanda den med. Den stufwas bäst med litet köttsoppa, en bit smör och mjöl, litet kryddpeppar, socker och salt, samt afredes med några ägg-gulor.
Portlaka.
Denna wäxt är just icke en hushållsrätt; ty om den med stjelkarna skall kunna nyttjas, så fordrar den mera tillägg än andra hwardagsgrönsaker. Den rensas då wäl från alla frön, och de små möra stjelkarna till par tums längd
