Sida:Arbetare.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 139 —

tofsar af bladtång och sjögräs maneter, rödsnäckor, taggiga isbollar och präktiga röda sjöstjernor.

Två tre ålar stucko in hufvudena under en tångrugge och beto små bett af någonting der inne. Sedan kom det en tjock läppfisk och körde bort dem, så att de foro åt sidan. Han stack in näsan för att se hvad det var. Men det var förmodligen ingenting, som han brydde sig om att äta, ty han vände sig bort med en föraktfull knyck och rodde makligt vidare utmed berget.

Solstrålarne föllo blått oah hemlighetsfullt på det underliga lifvet der nere och de ljusa sandfläckar, som glimtade fram här och der på bottnen, tills de försvunno och allt öfvergick i det stora, djupa, oändliga blå.