Härefter tog hans tal en högre flykt, medan han korteligen utvecklade byråkratiens betydelse för landet, och stigande beständigt högre och högre nådde han «systemets spets» och slutade med ett högtidligt: «Mina damer och herrar! Hans majestäts konungens skål!»
Skålen dracks med entusiasm. Fröken Eveline betraktade redaktören från sidan, men hon kunde ej bli klok på, om han verkligen var högtidlig eller om han bara gjorde narr af hela härligheten.
Nu uppträdde vaktmästaren Paalsen med ett tal för statsrådet Bennechen, hvilket tal brudgummen besvarade med ett tal för fäderneslandet, en af jernvägsmännen talade för broderriket och tullvaktmästaren för damerna.
Men plötsligt ropade kommendersergeanten med sin kommandoröst: «Gif akt! inget prat i lederna, förr än steken är afäten! Man kan ju inte få sig en ordentlig tugga för bara prat!»
Dessa ord löste munterheten helt och hållet, och det blef ett hejdlöst skratt nedåt bordet. Kristine skrattade också; likväl sneglade hon halft oroligt förbi sin man bort till fru Gluncke, som låg bakut och gapskrattade, så att tårarne trillade ned förbi hennes lilla feta näsa.
Fru Grüner, som hittills endast hade petat i maten, tog nu på fullt allvar i tu med steken, då hon såg, att ingen gaf akt på hennes demonstrationer. Men hon var och förblef lika sur, och hennes bordskavaljer hade ej tanke på annat än att hålla uppsigt öfver Knudsen. Och medan han drack glas på glas, hviskade han hemlighetsfullt till fru Grüner: «Det är inte farligt med mig, ser
