Sida:Arbetare.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 187 —

18.

Kristine hade ej legat länge på sjukhuset, förr än det visade sig, att hon måste dö snart. Sjukdomen, som på så kort tid hade förstört hennes starka kropp, slog sig på hjärnan, och sedan hon legat ett dygn utan medvetande, slocknade hon sent en söndagsqväll.

Johan hade varit hos henne till det sista; och då allt var förbi, vandrade han nedåt gatorna med kragen uppslagen, som han brukade, utan att ge akt på någonting.

»God afton, doktor Bennechen!» sade kammarherre Delphin, som just stod i begrepp att öppna sin port, »följ med mig upp och drick ett glas vin och rök en cigarr!»

Besynnerlig kurre, den der doktor Bennechen, tänkte kammarherren, då den andre bara gick vidare utan att ge ett ljud ifrån sig.

Han tände sin lampa, då han kom upp, drog af sig fracken — kammarherren kom från en bjudning — och tog på sig en nattrock. Då han derefter hade fått sin cigarr tänd, drack han ett glas vin och började sedan vandra af och an i