Uppe i portgången sade åldermannen. »Det var bra att du inte tog i honom, du kunde ha bräckt honom som en sockerskorpa.»
Men nu var det förbi med Njædel; han stödde sig mot muren och snyftade högt.
Åldermannen lät honom gråta så länge han tyckte det var nödvändigt. Derpå förde han honom med sig — Njædel var foglig som ett barn — hittade på en serveringskällare, och dit gingo de ned.
Åldermannen, som hade varit både i Petersburg och Köpenhamn, bestälde tvärsäkert två portioner biffstek och en butelj öl. Men då de satte sig till bords, skakades huset af ett kanonskott.
»Kungen kommer», sade uppasserskan. Hon var surmulen, derför att hon måste stanna nere i källaren och passa upp på dessa båda bönder, i stället för att springa och se på ståten.
