detta år. Då Ni tyckes vara i besittning af min brors fullmakt i vissa afseenden, vänder jag mig härmed till Eder med anmodan, att Ni ville meddela min ofvannämnde broder innehållet af närvarande skrifvelse. Af Eder ofvanciterade skrifvelse af 20 oktober tyckes framgå, att min broder har närt det mindre väl grundade antagandet, att hans tvistemål med hemmansegaren Sören Börevig angående en tångstrandsrättighet redan varit upptagen till omedelbart afgörande. Detta förhåller sig emellertid icke så. I följd af förrättningsordningen ha vi ännu ej kunnat sysselsätta oss med nämnde mål —»
Åldermannen stannade litet.
»Läs om det igen», sade Njædel.
Åldermannen läste om det.
Njædel skakade på hufvudet; men plötsligt for han upp och slog i bordet med sin tunga näfve, så att åldermannens glasögonfodral hoppade högt i luften.
»Nå nå, Njædel, låt oss läsa ut brefvet. Det bästa kommer kanske på slutet.»
»Öfver hufvud taget torde herr lotsåldermannen göra klart för ofta bemälte broder, att ett mål af en sådan omfattning som det närvarande icke kan bedrifvas med någon synnerlig skyndsamhet utan icke obetydligt extraarbete och åtskilliga omkostnader. Emellertid bör anmärkas, att ett kontant belopp af kr. 200, insändt pr omgående, antages vara af icke oväsentlig betydelse i och för påskyndandet af nämnda måls expedition. Derjemte förklarar jag mig härmed villig att åtaga
