| N:o 30 | ARBETAREN. |
Den 23 Juli. 1870 |
| Tidning för Sveriges Arbetare. | ||
Tidningen utgifves hvarje helgfri Lördag kl. 12 middagen. Priset är för helt år 3 rdr, för halft år 1 rdr 50 öre, för 3 månader 75 öre och för månad 25 öre. Prenumeration emottages å Göteborgs-Postens Annonskontor (samma hus som Postkontoret) samt i Arbetareföreningens handelsbodar. Annonser mottagas å Göteborgs-Postens Annonskontor, mot en afgift af 6 öre för petitrad eller dess utrymme. Utdelning sker hos C. D. Eggers, hörnet af Kors- och Södra Larmgatorna, hos G. A. von Sivers, hörnet af Södra Hamn- och Larmgatorna, hos J. R. Selling, hörnet af Torg- och Sillgatorna, hos M:ll C. H. Lundberg, Köpmansgatan N:o 30, i Lundgrens Antiqvariska Bokhandel, vid Södra Hamngatan, hos enkefru Janson n:r 7 & 8, hörnet af Allé- & Skansgatorna i Haga, hos Söderström & C:o vid Skeppsbron, hos J. P. Koch, N:o 37 å Fattighusgatan, uti Z. Gewalts brödbod, vid f. d. gamla Masthuggstullen, hos handl. J. P. Pettersson vid Breda vägen, Masthugget, straxt intill Arbetareföreningens Sommarlokal, i Bomstugan på Stibergsliden och i cigarrhandl. Gyllings butik i Majorna, samt hos P. Bengtsson, i Redbergslid; å hvilka samtliga ställen jemväl lösnummer försäljas à 8 öre. — Tidningens Byrå är i byggm. Rapps hus vid Franska Tomten, 2 tr. upp. — D. F. Benniers Boktryckeri, 1870.
Till Arbetareföreningarne!
Vi hoppas, att j efter bästa förmåga befrämjen utbredningen af detta blad, och vänta snart requisitioner för det nyinträdda halfåret.
- Redaktionen.
Minneslista
för Medlemmarne af Göteborgs Arbetareförening.
Lördagen d. 23 Juli.
Kontoret öppet kl. 12—1 och 7—9 e. m.
Lässalen öppen kl. 12—2 midd. och kl. 6 e. m.
Stämpling af årskort kl. 12—2 e. m. å Lassalen.
Söndagen d. 24 Juli.
Sångundervisning med förberedande afdeln. kl. 8—10 f. m.,
med qvinnokören kl. 12—2 e. m.
Musik utföres i Föreningens trädgård på e. m.
Måndagen d. 25 Juli.
Lässalen öppen kl. 12—2 e. m.
Kontoret öppet kl. 12—1 och 7—9 e. m.
Stämpling af årskort kl. 12—2 e. m. å Lässalen.
Tisdagen d. 26 Juli.
Kontoret öppet kl. 12—1 e. m.
Lässalen öppen från kl. 12—2 och kl. 6 e. m.
Stämpling af årskort kl. 12—2 e. m. å Lässalen.
Onsdagen d. 27 Juli.
Kontoret öppet kl. 12—1 och 7—9 e. m.
Lässalen öppen kl. 12—2 e. m.
Stämpling af årskort kl. 12—2 e. m. å Lässalen.
Styrelsesammanträde å Lässalen kl. 8 e. m.
Torsdagen d. 28 Juli.
Lässalen öppen kl. 12—2 e. m.
Kontoret öppet kl. 12—1 midd.
Stämpling af årskort kl. 12—2 e. m. å Lässalen.
Sång med kören fr. kl. 8 e. m.
Fredagen d. 29 Juli.
Lässalen öppen kl. 12—2 midd.
Stämpling af årskort kl. 12—2 e. m. å Lässalen.
Kontoret öppet kl. 12—1 och 7—9 e. m.
Vecko-Öfversigt.
Stormklockan har dånat, och ridåen har gått upp till ett i all sin gräslighet storartadt skådespel, af hvars slutakt Europas öden komma att i så hög grad bero. Kriget mellan det civiliserade Europas tvenne mäktigaste militärstater, Frankrike och Preussen, har utbrutit.
Låtom oss här kasta en återblick på det framfarna.
Då kejsar Napoleon III ännu var blott prins Ludvig Bonaparte, vinlade han sig mycket om att djupt studera verldshistorien och att äfven sjelf med aningsfulla blickar skåda in i framtiden. Han skref på den tiden en bok, kallad “Napoleonska Idéer“, i hvilken han utvecklade sina åsigter om, huru Europas politiska förhållanden skulle ordnas. Enligt dem, skulle ett napoleonskt kejsardöme upprättas i Frankrike, för att utföra dettas stora roll i folkfrihetens tjenst. Kejsardömet skulle först försvaga det ryska väldet, derpå fördrifva det österrikiska kejsardömet ur Italien och försvaga det; sedan skulle turen komma till Preussen, hvars militärvälde Frankrike skulle nedbryta. Understödt af ett enigt Italien, ett enigt Norden och ett fritt Tyskland, skulle det vesterländska kejsardömet, som återvunnit sin naturliga Rhengräns, till sist utkämpa det civiliserade Europas kamp mot det östra kejsardömet, den kolossala makten Ryssland, inskränka detta till sina naturliga gränser, återgifva de undertryckta folken deras frihet samt lemna Europas olika befolkningar tillfälle att med full sjelfbestämningsrätt genom frivillig omröstning afgöra öfver sina politiska statsförhållanden. Sedan detta nya tillstånd införts i Europa, skulle det mäktiga Frankrikes svärd, aldrig draget af begär efter egen vinning, der ej nödvändigheten så tvang, skydda folkfriheten och bibehålla en varaktig fred, i hvars skygd den vesterländska kulturen skulle få utveckla sin herliga blomma. Och skulle Asiens vilda horder möjligen rusa fram, så skulle Europas fria stater, genom fördrag förenade till gemensamt försvar, slå de djerfva tillbaka — segra eller gå under med den civilisation, det varit deras lott i den almänna utvecklingen att utbreda.
Så gingo den ännu ungdomlige prinsens planer. Den i livets och pröfningarnes skola mognade kejsaren har förblifvit dem trogen. Italien är enadt, snart till fullo; Österrike har återvändt till naturliga förhållanden och upphört att vara en oröfrande militärstat. Preussens hastigt ökade välde återstod. Dess tur är nu kommen.
Preussen har sjelf påskyndat denna vigtiga stund genom att kränka brutna fördrag och genom att vid flera tillfällen såra Frankrikes nationalkänsla. Nu sist ville det sträcka sitt inflytande ut öfver Spanien, hvarigenom Frankrikes ställning skulle med en preussisk prins på Spaniens tron blifvit olidlig. Frankrike fordrade, att konung Wilhelm af Preussen skulle vägra sitt bifall till prinsens af Hohenzollern tronbestigning. Konungen medgaf, att han lemnat sitt bifall till denna, men begärde nu betänketid. Frankrike medgaf endast ett kort sådant. Under detta rådförde konung Wilhelm sig med sin “store“ Bismarck, och prinsen afsade sig sjelf tronen. Men denna afsägelse meddelades endast Frankrike genom prinsens far och spanska sändebudet i Paris, Olozaga. Frankrike fann detta ej vara nog bindande för sig. Det ville ha konung Wilhelms egen formliga förpligtelse nu och för framtiden. Det var då konungen ohöfligt tillbakavisade franska sändebudet, som måste resa genast. Ej nog dermed, grefve Bismarck lät i en depesch härom underrätta makterna, hvarigenom skymfen blef outplånlig. Då dessa underrättelser ingått till Paris, samlade kejsaren hos sig sitt ministerråd, hvilket beslöt att våga vädja till krigslyckan. En oerhörd jäsning visade sig i den franska hufvudstaden, der underrättelsen om saken blifvit bekant. Stora menniskomassor böljade genom staden d. 14:de på natten, och på boulevarderna kunde ingen komma fram. Ropen af: “Till Berlin! Ned med Bismarck!“ skallade genom Paris.
Följande dagen, Fredagen d. 15:de d:s, sammanträdde landets båda kamrar, senaten och lagstiftande församlingen. Inom den förra uppläste utrikesministern hertig de Gramont och inom den senare förste ministern Ollivier regeringens redogörelse för förhållandena, båda slutande med den underrättelsen, att kriget var förklaradt! Stormande bifallsrop och skri af: “lefve Frankrike! lefve kejsaren!“ helsade denna underrättelse, som spred sig till den utanför samlade, otåliga folkmassan, hvilken genast skyndade genom staden med den vigtiga nyheten under rop af: “lefve Frankrike! till Berlin!“
Nyheten telegraferades till alla verldstrakter och väckte öfverallt bestörtning, England skyndade att erbjuda sin bemedling på grund af parisertraktaten at 1856, enligt hvilken makterna skola, innan de bestämma sig för krig, framföra sina klagomål inför en kongress. Men Frankrike förkastade bemedlingen och lät i all hast sammandraga sina trupper mot gränsen. Öfriga makter ha skyndat att förklara sin neutralitet, de flesta dock beväpnad. Äfven Danmark förblir, åtminstone till en början, neutralt. I Tisdags, d. 19:de, tillkännagaf v. Bismarck i Nordtyska Förbundets riksdag, att krigsförklaringen blifvit officielt delgifven, och i Onsdags meddelade hertig de Gramont till franska kamrarne, att från och med d. 19:de (Tisdagen) krigstillstånd inträdt mellan Frankrike och Preussen.
Båda makternas representantförsamlingar ha beviljat de summor af omk. 500 millioner svenskt, som regeringarne begärt för kriget.
Frankrike har tillfrågat de tyska sydstaterna, om de ville bli neutrala i kriget; men fått till svar, att de genom alliansfördrag vore bundna vid att ställa sina trupper till Preussens förfogande. För att hinna förekomma deras förening med preussarne, tros fransmännen komma att i trakten af Leutenburg på en pontonbro af pansarbátar gå över Rhen, för att genom Rhenbayern intränga i Hessen och Würtemberg och derifrån hålla Sydstaterna i schack, under det att denna armékår småningom drager sig upp mot Frankfurt. En annan armékár, den franska nordarméen, står vid Metz, färdig att gå öfver gränsen vid Saarbrück och Saarlouis, för att besätta Rhenpreussen.
Den franska arméen är delad i 3:ne arméer. Kejsar Napoleon har sjelf öfverbefälet, och har närmast under sig för staben såsom generalmajorer, en för hvardera arméen: krigsministern, marskalk Le Boeuf samt generalerna Lebrun och Sarras. Dessa trenne arméafdelningar äro återigen fördelade i 7 armékårer, under befäl af hertigen af Magenta, general Frossard, marskalk Bazaine, general Ladmirault, general de Feuilly, marskalk Canrobert och general Donai. Öfver reserven föres befäl af general Bourbaki.
Preussarne å sin sida ha fördelat arméen på trenne hufvudafdelningar. Den första och egentliga kärnan har till befälhafvare konung Wilhelm sjelf med general Moltke till generalmajor. Här är äfven öfverbefälet öfver hela den gemensamma styrkan. Högqvarteret är i Coblenz, der preussarne skola söka att hindra fransmännen att gå öfver Rhen. Här väntas stora drabbningar. Kronprinsen af Preussen med general Steinmetz till generalmajor skall anföra arméen i Sydtyskland. Och prins Friedrich Carl med Herwarth von Bittenfeldt till generalmajor skall anföra nordarméen, hvilken skall ha till uppgift att skydda Hannover, der en resning fruktas, och Elbehertigdömena, der fransmännen, med visshet tros komma att göra en landstigning, för att drifva ut preussarne.
Den preussiska flottan, som är ansenligt underlägsen den franska, har lupit in i sina nordtyska hamnar, hvilka tillspärrats den ena efter den andra med torpedos. Den franska flottan är på väg till dessa kuster. En eskader väntas till Östersjön och en annan har redan visat sig vid den tyska Nordsjökusten.
Kejsar Napoleon har utfärdat en proklamation till Tysklands befolkningar, hvari han säger dem, att han vill återupprätta deras frihet och ej tänker på några eröfringar: han vill blott möjliggöra en varaktig fred; och en annan proklamation till Hannover, hvari dess befolkning uppmanas att resa sig, för att återvinna sin sjellständighet. Hannoveranska legioner äro under bildning för Frankrike. — Konung Wilhelm har å sin sida äfven förklarat, att han “ej vill fullfölja något annat mål, än det att tillförsäkra Europa en varaktig fred“.
För Europas mindre stater, hvilka i Frankrikes makt ha, näst sin egen styrka, enda borgen för sin säkerhet och sitt oberoende, sedan England afträdde från sin maktställning i Europa, är de franska vapnens seger en berättigad önskan, och våra sympatier tillhöra dem odelade.
Måtte den ej uteblifva! Vi bäfva redan vid tanken på, hvad som annars skall hota oss. Men bemannom oss! Stridens örn flyger kanske redan våra kuster nära. Må vi bereda oss att möta honom till försvar af vår frihet och vårt oberoende!
⁎
Konungen jagar i Skåne eller ser på kapplöpningar. Vår utrikesminister är borta, vid någon badort; man har nästan förlorat spåret af honom. Vår minister i England ligger på sina gods i trakten af Ystad, och sedan det franska sändebudet Fournier lemnade Stockholm, har Frankrike der intet ombud af betydenhet. Ha vi då ej med krigsbullret att göra?
Äfven den af arbetare i Eskilstuna öppnade handelsrörelsen måste upphöra, på grund af lidna förluster, vållade genom eldsvåda och oärlig handelsföreståndare.
Ett antal framstående medlemmar af Malmö arbetareförening ha utfärdat en uppmaning till andra medlemmar att teckna sig för bidrag, genom hvilka föreningen kan upprätthålla sina affärer. Måtte de lyckas i denna sin goda föresats, men äfven med samma riktigt rensa sin förening!
Qvillinge arbetareförening som räknar 72 medlemmar, har med sin af okänd gifvare förärade nya fana firat sin årsfest.
Inom Norrköpings arbetareförening har den tanken uttalats, att ett uteslutande svenskt arbetare-
