i Kung Lear — det nyss afslutade kriget.' Så lustigt!» ropade Charlotte. »Hör bara den nästa: 'Kaprifolium — trofasthet — lord Strafford — Cordelia — nutiden! Laura, du måtte ha skrifvit af Philips.»
Laura hvarken såg upp eller svarade. Philip hade svårt att hålla god min, medan Eveleen skrattande sade åt honom, att Lauras klädsamma rodnad var mycket smickrande för honom. Men Charles inföll i detsamma: »Seså, Charlotte, skynda dig, annars få vi hålla på hela natten med det där.» Och då Charlotte höll upp, som om hon ämnat göra nya anmärkningar, tog han papperet ifrån henne och läste själf högt.
Ingenting hade kunnat göra Philip så häpen som detta försök att dölja deras förvirring. Laura erfor endast en känsla af lättnad öfver att slippa den allmänna uppmärksamheten.
Åt Charles' och Eveleens bidrag måste alla skratta, hvilket också varit de skrifvandes afsikt, och efter ytterligare några andra kom slutligen Guys: »Ljungen — uppriktighet — kung Karl I — sir Galahad — nutiden.»
»Sir hvad för något?» frågade Charles.
»Känner du inte till sir Galahad?» sade Guy. »Den ende af 'riddarne vid runda bordet', som var värd att vinna den heliga Graal»
»Hvad är det för språk?» sade Charles.
»Har du inte läst Tennysons dikter om kung Artur och hans riddare? Dem trodde jag alla människor kände till. Du har väl läst dem, Philip?»
»Jag har tittat litet i boken. Den är ganska egen; språket är vackert och rent, men det är en bok, som man aldrig kan orka läsa igenom helt och hållet.»
»Så du talar!» utbrast Guy. »Men det beror på att du bara tittat i den. Om du som jag hade lefvat
