att han gjorde sig så mycket besvär att be om ursäkt för sitt uteblifvande från balen.»
»Han kommer säkert med nöje.»
»Det är en ung man, som visst kommer att göra sitt stånd heder. Han blir visst mycket rik eller hur?»
»Jo, det är en ganska stor förmögenhet.»
»Det var roligt att höra; säkert blir han en gång en mycket framstående man.»
Dessa ord kommo Philip att reflektera öfver skillnaden mellan sin egen ställning i lifvet och Guys. Allt låg redan för Guys fötter, ung och opröfvad som han var, medan Philip med sin stadgade karaktär och sina själsgåfvor var dömd till obemärkthet och medan Lauras ungdom kanske skulle förflyta under hopplös väntan, allt af brist på hvad någon kallat den gyllene nyckel, som öppnar alla världens lås.
Han påminde sig sin syster Margarets drömmar om hvad han skulle uträtta som herre till Redelyffe. Om Guy hade dött i sin späda barndom, då hans lif hängde på en tråd — — —
Med ens kom Philip ihåg sig. Detta gick icke an. Han fäste med beslutsamhet sina tankar på ett annat ämne.
Guy var icke synnerligen tacksam för öfverstinnans inbjudning. Han förstod, att han måste tacka och ta emot, efter han varit så oartig förra gången, men han knotade så pass mycket, att fru Edmonstone måste skratta ut honom och kalla honom enstöring.
Hemma var också bra trefligt. Hvar och en gjorde sitt bästa för att de andra icke skulle sakna dem som rest; Guy ägnade sig mer än någonsin åt Charles och hade aldrig förr visat sig så mångsidigt underhållande.
Om förmiddagarna läste man, om eftermiddagarna
