skall bli härligt! Säg Amy, att hon borde vara här och se kullarna i morgonbelysning; det är nästan en ersättning för hafvet. Kapplöpningarna ha gjort det mycket lifligt i S:t Mildreds; vi skratta åt Wellwood, som tänkte föra oss till en stillsam plats. Jag har aldrig varit med om så mycket förlustelser i mitt lif.
Er mycket tillgifne Guy Morville.»
»Nå, hvad sägs om detta? Hvad skulle du göra i mitt ställe? Låt höra! Hvad kan han vilja ha pengarna till, tror du?»
Herr Edmonstone vred oroligt på sitt ridspö och såg frågande på brorsonens stränga ansikte, som lutade sig öfver brefvet.
»Här kunna vi inte diskutera saken», sade Philip och återlämnade allvarsamt brefvet. »Låt oss gå till läsesalongen. Där finnes nog ingen vid den här tiden på dagen. — Nå, här äro vi nu.»
»Jaha», sade herr Edmonstone, som blef ännu mer nervös af Philips betänksamma lugn, »säg nu, hvad du tänker. Inte kan han haft något upptåg för sig; det finns intet ondt i pojken — och nu, när — — när han är så godt som — — hm, hvad säger jag? Nå, hvad tror du?»
Jag fruktar, att detta blott alltför mycket bekräftar ett rykte, som jag nyss fått höra.»
»Af hvem — af Margaret? Vet hon något om det här?»
»Det var af Margaret, men jag ville inte gärna tala om det, ty hon bad särskildt att inte bli nämnd. Jag kom emellertid hit just för att fråga, om farbror nyligen hade hört af Guy, innan jag beslöt mig för att omtala saken. Nu tror jag det, men jag måste
