den känsla du nyligen förklarat dig hysa för en medlem af min familj, hafva kunnat rädda dig från att ge vika för en frestelse, som aldrig borde komma i fråga för den, som på ett rätt sätt sköter sina studier.»
»Är det allt, hvad jag skall säga om Amy», utbrast herr Edmonstone, »efter det fräcka sätt, hvarpå pojken har uppfört sig mot henne?»
»Då det lyckligtvis inte hår varit någon förlofning, inser jag inte, hur farbror lämpligen kan tala om att bryta den.»
Brefvet fortsattes:
»Jag har icke tillfälle att utröna, huru länge du följt denna olyckliga stråt, men jag befarar, att det kan ha varit länge nog, då du kan begära en så stor summa — såvida icke färden utföre har gått ovanligt snabbt. Jag är rädd, att det skulle vara fruktlöst att framställa för dig alla de bevekelsegrunder, hvilka från början bort afhålla dig från det orätta; i stället vill jag besvärja dig att stanna, att hejda dig, att besinna den förnedring, till hvilken denna förhatliga last för sina offer, och såsom förmyndare vill jag göra allt med min plikt förenligt för att befria dig från den förlägenhet du ådragit dig. Men framför allt erfordras härför fullständig uppriktighet och att ingenting döljes eller öfverskyles, samt att du öppet förklarar de omständigheter, som kommit dig att begära denna stora summa.»
Så långt hade Philip kommit i sin diktamen, då han vid en blick på klockan varseblef, att han måste gå, såvida han skulle hinna tillbaka på dagen. Då allt var sagdt, som skulle sägas, och två ark postpapper voro nästan fulla, trodde han icke det skulle vara nödvändigt att öfvervaka undertecknandet; han sade blott, att mera behöfdes inte, och rusade åstad, sedan
