Sida:Arfvingen till Redclyffe 1901.djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
219
FEMTONDE KAPITLET.

»Det är till farbror», upprepade Philip i afgörande ton.

»Då har han varit nog dum att glömma mitt andra dopnamn. Seså, hit med det! Jag får det i alla fall förr eller senare.»

»Jag försäkrar dig, Charles, att det inte är till dig.»

»Skulle man inte kunna tro, att han hade läst det?» utropade Charles.

»Har du hört, att Mary Ross har farit till sin bror, John?» inföll fru Edmonstone i brådskande och nervös ton.

»Nej, har hon det!»

»Ja, svägerskan har sjuknat.»

Alla kände på sig, att något var på tok och att mamma visste hvad det var. Amy såg på sin mor men kunde inte uppfånga hennes blick, och ett likgiltigt samtal af frågor och svar pågick, tills första ringningen ljöd och sällskapet skingrades för att göra toalett till middagen.

Fru Edmonstoneé dröjde kvar, tills de yngre gått, och sade till Philip:

»Du har haft underrättelse från S:t Mildreds? Från hvem?»

»Från Margaret.»

»Och berättar hon något nytt eller något mera lugnande?»

»Ingenting nytt. Amy tycks inte veta något?»

»Nej, pappa tyckte inte vi behöfde oroa henne, förrän vi skulle få se, om han kunde förklara sig.»

»Stackars liten!»

Fru Edmonstone var icke hågad att resonera med Philip om Amy och frågade i stället, om Margaret hade talat något om Guy.