kunna bli till och med bättre än förut; dock måste han absolut hvila ännu i sex veckor och låg därför fortfarande alldeles stilla men var mycket nöjd och tålig och började nu kunna höra på, när man läste högt för honom.
Det kändes för Guy så godt att veta, att Charles var sig lik mot honom, att han nästan blef förvånad öfver sig själf, då han ju egentligen stod på samma punkt som förut, hvad Amy beträffade.
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Den där aftonen i prästgården undanröjde de flesta hindren för Guys närmare bekantskap med familjen Ashford. Han gjorde sig snart till god vän med alla barnen, från den lilla minsta, som var bara två år, till den hårdnackadt förbehållsamme Robin, hvilken icke längre kunde stå ut med att hålla sig på afstånd, då han fick veta, att sir Guy visste bästa platsen att hitta sjöborrar — för närvarande föremålet för hans svärmeri.
»Men då måste man gå genom parken», sade Edvard i misströstande ton, då Guy beskref belägenheten.
»Ja, hvarför inte?»
»Vi få ju inte gå igenom parken!» ropade alla barnen i kör.
»Får ni inte—— —?» utropade Guy och såg förvånad på fru Ashford. Men så gick det upp för honom, att det var hans sak att ge tillåtelse, och han fortfor: »Jag har inte vetat af att jag varit en sådan buse. Jag har trott, att alla människor promenerade
