mot fönstret, föll det honom in, att det var just hvad han behöfde; han skulle vilja ge mycket för att få fästa det uttrycket på sin skiss.»
»Jag undrar, hur jag såg ut», sade Guy.
»Ritade han «af dig i egen eller i sir Galahads person?»
»Lyckligtvis i egen.»
»Hur lyckades det?»
»Amy tycker om det, men jag skulle då aldrig ha känt igen mig själf.»
»Ja», sade hans hustru, »du ser inte precis på dig själf i spegeln på samma sätt, som du ser på ett måladt kyrkfönster.»
»Jag kan inte förstå, hur du fick tid att sitta för honom», sade Philip.
»Å, det var en helt liten skiss, som blef färdig på två aftnar och en liten stund på en förmiddag. Han har lofvat mig den, när han får sir Galahad färdig», sade Amy.
»Två—tre aftnar. Ni måtte ha varit länge i München.»
»Fjorton dagar», sade Guy. »Där finns mycket att se.»
Philip förstod icke riktigt detta, icke heller ansåg han det rätt tillfredsställande, att de hade dröjt så länge i en stad, full af förströelser, men han ämnade vara så mild som möjligt mot dem i dag och återgick till sitt vanliga sätt att uppträda beskyddande och spela herre. De voro så vana vid det, att. det icke gjorde dem något; de hade till och med hoppats därpå såsom den största välvilja, han kunde visa dem.
Dagen tillbragtes till största delen på en båtfärd omkring sjön, hvarunder de landade på de vackraste ställena och promenerade små bitar, medan de både
