Sida:Arfvingen till Redclyffe 1901.djvu/402

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
398
ARFVINGEN TILL REDCLYFFE.

gör det, kommer du att bli ledsen öfver att du har bedömt honom så orättvist.»

Hon lämnade rummet, och Philip såg efter henne med en viss respekt. Det fanns verkligen kraft och själfständighet under den veka, ungdomliga ytan, och han hoppades, att hon desto bättre skulle kunna bära de pröfningar, som hennes förhastade giftermål sannolikt skulle komma att medföra för henne; men hvad hennes man angår, så hade hans vankelmod och egensinne i förening i dag gjort sig tydligare gällande än någonsin — vankelmod i öfvergifvandet af sina afsikter och egensinne i att sätta sin vilja igenom.

Missnöjd och full af förakt som Philip kände sig; var han icke vid lynne att bli vekare stämd genom Guys frimodiga öppenhet och önskan att hjälpa honom, så långt deras väg var gemensam. Han var nådig endast mot lady Morville, hvilken han behandlade med vänlighet, afsedd att låta henne förstå, att han högaktade henne för en förebråelse, som väl anstod hennes ställning, fast den icke gjorde honom något. Möjligen tyckte hon, att denna älskvärdhet var mer än vanligt odräglig, ty då de kommo fram till Varenna, var hennes förnämsta tanke, att här skulle de bli af med honom.

»Se så, Philip», sade Guy i sista minuten, »jag önskar du ville besinna dig på saken och följa med till Milano.»

»Tack skall du ha, men jag har bestämt mig.»

»Ja, laga bara att du inte får febern, för jag har inte lust att besvära mig med att komma och sköta dig.»

»Tack, jag hoppas inte behöfva några sådana tjänster af mina vänner», sade Philip med en stolt och sträng min, som sade så mycket som: »Jag vill inte ha din hjälp.»