Sida:Arfvingen till Redclyffe 1901.djvu/466

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
462
ARFVINGEN TILL REDCLYFFE.

brände under hans fötter, och Amy måste suckande besluta sig för att lämna denna plats, där hon ännu tyckte sig känna sin mans närvaro och där hans graf fanns.

Philip skulle stanna under Arnauds vård några dagar ytterligare, tills han vunnit mera krafter, då han skulle resa till Korfu. Sjöresan troddes skola vara hälsosam för honom, och han längtade att komma under regementsläkarens vård.

Mellan Edmonstones och Philip hade det icke kommit till någon förklaring. Amy hade berättat för föräldrarne, att Philip skrifvit och erkänt sitt förhållande till Laura, men de hade ändå svårt att af hjärtat förlåta honom och ville under hans nuvarande svaghetstillstånd icke förebrå eller uppröra honom; och alltså skildes de utan att tala ut.

Philip hade dessförinnan fått del af Guys testamente, hvilket var skrifvet af Arnaud efter Guys diktamen, undertecknadt sista dagen han lefde och bevittnadt af de båda herrarne Morris. Innan herr Edmonstone visade honom det, sade han sig vilja förbereda honom på en möjlig missräkning. Philips hjärta bultade hårdt, ty han väntade få höra något om Laura; men efter en mängd halfva meningar och beklaganden och »om» och »men» kom det till slut fram, att Amy väntade ett litet barn till våren.

»Gudskelof» var Philips första ord, hvilket gladde herr Edmonstone hjärtligt och vann hans stora gillande.

Testamentet var, ehuru icke i den vanliga formen, fullt lagligt och oklanderligt. Det innehöll, att Philip, i händelse af en sons födelse, skulle få etthundra åttio tusen kronor, i motsatt fall — då han skulle tillträda fideikommisset — testamenterades till