Sida:Arfvingen till Redclyffe 1901.djvu/490

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
486
ARFVINGEN TILL REDCLYFFE.

Slutligen framlade han frågan för Laura att afgöra, och hon, som afskydde London, var orolig för hans hälsa men äfven önskade att se honom på sin rätta plats och ogärna ville hålla en sådan stridsman tillbaka från ledet, visste icke alls, hur hon skulle kunna svara så, att hon tillfredsställde honom. Hon gick till Amabel och Charles för att få råd, och båda förklarade, att ingenting tycktes vara honom så motbjudande som att bosätta sig vid Redclyffe samt att det var mycket bättre för honom att få något annat att tänka på; och häri instämde doktor Mayerne, hvilken togs med i rådplägningen.

Philip for alltså till Thorndale och blef i sinom tid lyckligen vald till ledamot af underhuset för köpingen Moorworth. Markham skickade sin brorson för att å hans vägnar tala vid den nye husbonden om godsets angelägenheter; han förmådde själf inte göra det, och då det var någon sannolikhet att han skulle komma till Redclyffe, gick gubben omkring under ständiga anfall af brummande och dåligt lynne. Underrättelsen att kapten Morville var förlofvad med den andra fröken Edmonstone gjorde honom blott ändå mer ursinnig, ty han ansåg det som en grof förolämpning mot lady Morville, att något sådant kunde tänkas på i samma hus som det, där hon befann sig. Hon var för närvarande det föremål, på hvilket all hans trogna tillgifvenhet för släkten koncentrerat sig, och han ville icke tro, att hon icke var lika ledsen öfver att barnet var en ficka, som han själf var. Han ville icke säga ett ondt ord om sin nye husbonde, men hans grimaser och brummanden voro nog att komma pastor Ashford att frukta, att den nye husbonden skulle få det rätt besvärligt med honom.