FÖRSTA KAPITLET.
Salongen på Hollywell var ett trefligt rum alla årstider — trefligt om sommaren, då den solvarma, doftmättade luften från trädgården fritt inströmmade genom fönster och dörrar, men knappast mindre trefligt nu i november, då man fick nöja sig med bladväxternas grönska, drifhusblommornas doft och det röda skenet från brasan i spisen.
I rummet befunno sig för ögonblicket blott två personer. Vid det stora bordet midt på golfvet satt en ung flicka med sin akvarellmålning, och på soffan nära eldstaden låg hennes något äldre bror, omgifven af böcker och tidskrifter och med ett par kryckor bredvid sig.
Båda sågo upp med ett leende till hälsning, då en lång och ståtlig ung man inträdde genom dörren.
»Välkommen, Philip!»
»Tack, Laura. Hur står det till, Charles? Glad att se dig nere igen. Du är alltså bättre?»
»Inte anmärkningsvärdt», ljöd svaret i trött ton.
»Du har kommit till fots?» sade Laura.
»Ja. Hvar är farbror? Jag var inne på posten och fick med mig ett bref till honom, som tycks vara från Redclyffe, sir Guy Morvilles egendom, ni vet.»
