»Tala hellre om balen, det är ändå inte så illa!» bönföll han.
»Ja», sade hon ifrigt, »tror ni, att kapten Morville kommer?» Philip hade nämligen nyss blifvit befordrad till kapten.
»Ja då», sade Laura.
»Å, så roligt! Det är därför pappa har ridit till Broadstone. Maurice sade, att kapten Morville var så sträng, att Maurice visst inte tordes framföra bjudningen; det fick pappa själf göra, för om han sätter sig emot vårt nöje, så blir alltsammans förstördt.»
»Var lugm, sade Charles. »Han tycker, att man inte annat kan begära af irländarne, och han har till och med tröstat Guy i hans bekymmer för sin okunnighet 1 danskonsten.»
»Kan ni inte dansa?» utbrast lady Eveleen och såg medlidsamt på Guy.
»Beklagligtvis inte», sade Guy.
»Vi ha ämnat ge honom lektioner», sade Laura.
»Ämnat? Att ni inte har gjort det länge sedan!» utropade lady Eveleen och hoppade upp. »Vi börja genast. Kom ut på gräsmattan! Du, Charles, får vara orkestern; hvissla nu — ja, det är bra. Amy och Laura bli damer; jag är kavaljer.»
Och hon dansade verkligen bättre i sin riddräkt och ute på gröngräset, än de flesta göra under de mest gynnsamma omständigheter, och det ända tills lord Kilcoran anlände. Medan han satt och språkade med Guy och de äldre, förde hon Laura litet afsides.
»Jag tycker mycket om sir Guy», sade hon. »Han ser verkligen ut, som om det vore lif i honom. Det har talats så mycket om hur stadgad han var, att det är en riktig lättnad att finna honom så olik den andre Morville.»
