»Du skall visst inte ha något besvär; men du har lofvat att göra, som vi ville» Och Amy fladdrade bort med henne.
»Är det inte som bilden af en kerub, som försöker bära bort en vapenrustad riddare?» sade Philip.
»Å, det måste jag tala om för Mary!» utropade Charlotte; men Philip hejdade henne och sade åt henne att inte vara barnslig.
»Hon är verkligen lik de väsen små på vingar små, som jag har hittat i Guys portfölj», sade Charles. »Det är verser, som likna de gamla målarnes keruber — hufvud och vingar och ingenting vidare.»
»Å Guy, skrifver du vers?» sade Charlotte.
»Bara skräp», mumlade Guy förlägen. »Jag trodde, att jag hade bränt upp det där; hvar är det?»
I portföljen i mitt rum», sade Charles. »Jag får lof att förklara, att portföljen var min och lades i ditt rum, då mamma gjorde det i ordning åt »den främmande herrn». När jag i våras fick igen den, upptäckte jag en mängd bläckplumpar och segelbåtar samt de omnämnda små vingarna.»
»Min egendom skall jag ta igen», förklarade Guy och skyndade ut.
Charlotte ilade efter honom för att tigga sig till att få läsa verserna, och Philip frågade Charles, hurudana de voro.
»En romantisk händelse», sade Charles, »alldeles som i en bok. Petrarca lämnar sina sonetter i andras portföljer.»
Charles tänkte sig intet särskildt med namnet Petrarca; han menade blott en skald i allmänhet, utan att besinna, att Petrarca skref verser till Laura. Han blef helt häpen öfver Philips stränga min och ton, då denne frågade:
