»Menar du något, eller gör du det inte?»
Med glädje märkande, att han lyckats förarga och förbrylla Philip, utan att han vetat af det, beslöt han att ytterligare mystifiera honom.
»Aha! Är det en öm punkt hos dig också?»
Philip steg upp och stod rak och ståtlig framför Charles, i det han sade med låg men tydlig röst:
»Jag vet nu inte, huruvida det är skämt eller ej; men du är icke barn längre och borde förstå, att detta icke är ett ämne att leka med. Om du döljer något, som du upptäckt, så får du ett tungt ansvar. Jag kan knappast tänka mig något olyckligare, än om han fäste sig vid någon af dina systrar.»
»Och hvarför det?» sade Charles lugnt.
»Jaså», sade Philip, i det han drog sig tillbaka till sin plats igen och talade med stor fattning,» jag ser, att det inte tjänar något till att tala allvarsamt med dig.» Och då hans farbror kom in i rummet, gjorde han honom en likgiltig fråga utan att röja någon förtret.
Den som kände sig retad var Charles, ty han tyckte, att Philip borde ha förstått, att om det verkligen gällt ett tycke för en af hans systrar, skulle han aldrig ha velat skämta däröfver.
Vagnarna kommo fram, och herr Edmonstone började ropa på damerna, hvarigenom förvirringen vid toaletten ännu mer ökades. Kammarjungfrun höll på med Laura och Amy med Mary, medan fru Edmonstone stod med schalarna på armen och Charlotte hoppade omkring och var i vägen.
Stackars Mary, hon hade bra mycket hellre sluppit, men hon hade inte hjärta att säga nej till blommorna, som Amy själf ordnat åt henne; och där satt hon som en bild, men med förtviflan i hjärtat öfver att alla
