Hoppa till innehållet

Sida:Böneskrift till det 16de Lagting Storthinget.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
14

den wanärande ställning man wille gifwa oss! Lössliten eder från följderna af detta ords öfwerdrifna och oriktiga betydelse! Wäljen för en ny och fullt bestämd ställning en ny lösen! Låtom icke wåra söner säga: Af fruktan för att förlora eder förwärfwade, inflytelserika ställning, hindraden I landet från en bättre utweckling! Hafwen mod att, när det gäller stora intressen för framtiden, till och med utsätta eder för att blifwa förolämpade, såsom det händt alla folks sanne wälgörare, och bereden eder den wisshet, att wåra efterkommande skola weta uppskatta eder!


XII.

Sådan är min bön, storthingsmän! — Den brytning, som i 45 år betecknat wårt förhållande till Swerige, har nu ledt till uppenbar strid mellan båda rikenas parlamenter. Det ligger i sakens natur, att det blifwer wärre och wärre. Tack ware mine fäder, hwilka icke tilläto, att wi bortgåfwos såsom usel boskap! Och tack ware äfwen eder, derest I, sedan nu wår wilja och wårt herradöme öfwer wår wilja äro uppenbare, friwilligt såsom loyal motpart och såsom jemnlikar under förbehåll af nationel suveränitet inbjuden Swerige att ingå en förening, som Europa fordom, i trots af wår wilja, wille fullborda.

Om wi skola ådraga oss grannländernas uppmärksamhet, må det då icke ske genom twedrägt, som endast skulle fresta deras herrsklystnad, utan må det ske genom en respekt ingifwande union. Halfgjordt arbete är olycksdigert, blott en fullkomlig sammansmältning af båda rikenas parlamenter garanterar för framtiden.