Den här sidan har korrekturlästs
Der simmar på floden en döende svan
Och skjuter i silfver sin glänsande ban.
Vid stranden stå skogar af björk och af gran,
I kronorna sjunger mång’ fågel så van,
Men svanen är stum in i döden.
Han simmar på flod, han dyker i sjö,
Han stänker upp perlor med vingar af snö;
Men qvällen begynner att skuggorna strö.
Tyst! — Svanen får toner. Han börjar att dö
Och börjar att sjunga i döden.
Förr njöt han och teg. — Så var ödets beslut. —
Nu dör han i välljud, nu sjunger han ut
All njutning, allt qval, i sin sista minut. —
Den tonerna söker, han får dem till slut,
Men slocknar i dem, såsom svanen.
