Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Och när som han slutat sin sista drill,
Hans lunga var sprängd, och hans öga stod still.

Han störtar från hästen på blodig sand,
Dock knyter han än om trumpeten sin hand.

Kung Carl den unge i flygande traf
Kom fram, innan gubben sin anda uppgaf.

”Det kallar jag, gossar, ett saligt slut,
— Sad’ kungen — så dör man bland kulor och krut.

Låt trummorna hvirfla! Han lättare dör,
När kring sig det jublande spelet han hör.”