Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Gick du en qväll i månens sken
Bland kyrkogårdens träd allen,
Du dröjde vid en kulle grön

Med stilla bön,

Och tänkte: döden sjelf är skön

Vid Söderfors!


Men träd med morgonsolen opp
En dag i tornets ljusa topp,
Och blicka fri kring dal och flod!

Känn, hur ditt blod

Får jernets kraft och örnens mod

Vid Söderfors!


Flyt stolt, flyt glad, du kungaelf!
I djupet snart dig störta sjelf!
Den blomsterbädd blir dig för trång;

Men flyg, min sång,

Och vittna, att jag var en gång

Vid Söderfors.


2. Baldersnäs.


Ett tjusande poëm är Baldersnäs,
En dikt, som mäktig skaparkraft förråder:
Hvad yppiga, hvad sköna episoder
Emellan blåa vatten, höga gräs!
Du ser Armidas ö i verkligheten,
Du ser den landfast. — När i hvar minut
Den dikten blir mer skön, du ropar ut
Förtjust och lycklig: heder åt poëten!