Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Stå opp, föryngrad, ur din graf,
Du rätte gamle! Tag tillbaka
Ditt arf! Sväng yxan! — Fria haf
Som förr din stugas dörr bevaka.
Än står hon täckt af fjällets snö:
Gladt skola berg och skog och sjö
Dig helsa, gamle Peter Persson!

Och endrägt blommar opp på nytt,
Och kornets skörd i vinden gungar.
Föraktet blir till häpnad bytt
För lejonet och för dess ungar.
Af bifall och af undran då
Ett sorl skall genom verlden gå:
”Än lefver gamle Peter Persson.”