Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
FÖRLUSTERNA.


(1847).

Länk för länk den gyldne kedjan brister. —
Svea! Af det ädlaste, du har,
Med hvart månhvarf något nytt du mister,
Och hvad har du, snart, att mista qvar?

Borta han, som sjöng om Angurvadel!
Fallen han med korsprydt hjeltesvärd!
Stum den vise, som blott hjertats adel
Tog i anspråk af en rangsjuk verld!

Och när du för häfdeforskarn biktar
Dessa sorger, visar dina sår,
Se, han sjelf, midt i sin styrka, svigtar,
Dina häfder slår han hop — och går.

Tankfull står du, söker svärd och lyra,
Söker häfder — i de dödas dal;
Räknar grafvar ifrån en till fyra,
Räknar minnen uti tusental.