Den här sidan har korrekturlästs
225
GUSTAF ADOLF VID LÜTZEN.
Af dig jag trygg vill stridens utgång bida,
Se! redan klarnar ju din himmels rand.”
Så hjelten sade, — dimmorna förjagas,
Hvar vakteld släcks, det böljar nu att dagas.
J heliga makter,
Som skyddande faren,
Från eviga tider,
Till jorden, som suckar i bojornas grus!
O dröjen som vakter
Kring hjelten! — bevaren
Den ädle, som strider
Vid korset, för sanning och frihet och ljus!
J helgon! som kedjen
De dödligas böner
Med allfaders vilja:
J andar, som fören hans eviga råd!
J saliga, bedjen
Att hjelten han kröner,
Att ej han må skilja
Från hämnarn sin kraft och från kämpen sin nåd!
Ur jordiska lifvet
Flyr skuggan tillbaka.
J himlar, O spriden
Förklaringens sken öfver grafvarnas snö!
C. W. Böttigers samlade skrifter, I.15
