Den här sidan har korrekturlästs
226
GUSTAF ADOLF VID LÜTZEN.
Af Gud blef oss gifvet
Att bedja, att vaka;
Men skönt är i striden
För Herran att falla och segrande dö.
Snart himmelska röster
I skuggan af palmer
Till friden inviga
Den sårade hjelten med slocknande syn.
Det dagas i öster:
De herrliga psalmer
Re’n klingande stiga
Ur Svenskarnas leder mot klarnande skyn.
Guldkungen gula kyllret tog
Och sprang på gångarn hvit,
Och fram för härens spets han drog
Med heligt hjeltenit.
Tag harnesk blott i dag! bad man;
”Gud är mitt harnesk” — svarte han.
Och som i fjol vid Breitenfeld
Mot gamla Tillys makt,
Blef nu den svenska hären ställd,
