Den här sidan har korrekturlästs
233
STRÖDDA DIKTER. II.
ITALIA.
Dal pigro e grave sonno, ove sepolta
Sei già tanti anni, omai sorgi e respira.
GUIDICCIONI.
Hon sofver nätter, sofver dar,
Italia, söderns stolta mö:
Sin hufvudgärd hon bäddat har
Af alpers rena snö.
Med hjessan stödd mot deras topp,
Med kind, än blossande, än kall,
Hon sträcker ut sin smärta kropp
Till Etnas fotapall.
Den höga sköldmön hvilar godt,
Hon andas ut från mödors tvång:
”Hon är ej död, hon sofver blott,”
Och väcks väl än en gång.
Ett rosenläger, ej en graf,
Är henne ljufva blomster-ön;
Och slumrerskan i tvenne haf
Sig speglar, dubbelt skön.
Af ålder bär hon inga spår,
Ej årens last är henne tung:
Hon lefvat har sextusen år
Och är dock lika ung.
