Än tycker jag mig på hafvet gunga.
På Medelhalvet. — Ur blåa djupen
Delfiner spritta kring lätta slupen,
Och himlens vindar i seglen sjunga.
Nu böljan växer med fradgad ifver,
Men gladt är modet, fast stormen tjuter;
Italien är det, dit den oss drifver,
Italiens kust upp ur vågen skjuter.
Framför oss ligger, i unga kransen
Af evigt grönskande apenniner,
Columbi stad; hur dess marmor skiner,
Hur templen solas i morgonglansen!
Men åter förs jag af drömmens lekar
Till Florens. — Känn, hur oranger dofta!
O sjungen, fåglar, i Arnos ekar
Den sång, som jag fordom der hört så ofta!
Och nu jag sitter vid Tiberns vågor,
Från Corso hör jag ett glädtigt hvimmel,
Och hänryckt ser jag på Romas himmel
Dess granna färgspel i vesterns lågor.
Pilgrimer ligga i stilla dyrkan
På knä för heliga föremålen;
Kaskader brusa. — På Peterskyrkan
Sig hvälfver strålande hög kupolen.
Jag går längs Forum på Sacra via
Till Coliséen; — hvilket jätteunder!
Jag går i Villa Pamfilis lunder,
Tills klostren ringa Ave Maria,
Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/254
Den här sidan har korrekturlästs
246
MINNETS FANTASI.
