Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
252
EN AFTON I TIVOLI.

Och djupt jag kände, nord! jag blir dig trogen,
Ej södern gör min kärlek till dig matt. —
Nu blef det mörkt, men månen sam ur skogen,
Försilfrande Italiens svarta natt.
Ånyo underbara fåglar drilla,
Ånyo störtar dof kaskaden ner:
Jag till min boning återvände stilla,
Men först jag bröt uti Horatii Villa
En qvist af Dafnes träd, — den skickar jag Tegnér.