Den här sidan har korrekturlästs
253
STRÖDDA DIKTER. II.
”Hvem vågar sig ut på torntakets spets?
Hvem är att tända kupolen tillreds?
Först tage han aflat och Herrans bröd;
Till möte går han en hotande död.
Men tänder han korset, och slår sig ihjäl,
Tar kyrkan moderligt vård om hans själ.”
Så talar en sysslande klosterprest
l Rom, vid Sankt Petri och Pauli fest.
Och svaret dröjer. Då träder der fram
En gubbe och bringar de unga på skam.
”Låt ungdomen lefva! — han säger — mot den
Ler lifvct i varmaste färger än;
Men mig är det bleknadt. Hvad fäster mig qvar?
En hund är det enda. jag äger och har.
Väl tycks jag er skröplig och gammal och grå,
Nog tänder i qväll jag kupolen ändå.”
Så sagdt. Till Lorenzokapellet han går,
Gör bot och gör bikt, och sin aflat får.
