Den här sidan har korrekturlästs
258
STRÖDDA DIKTER. II.
Näktergal, tystna! Stjernan nyss dog,
Morgonen gryr, det dagas alltre’n.
Klagande vän i doftande skog,
Qväf dina toner! Slumra på gren! —
Slocknande ljud! jag väl er förstår:
Nordmön i söder dröja ej får.
Blånande berg och blånande haf,
Skogar af lager, fikon, oliv,
Speglande flod, som svalka mig gaf!
Aldrig er ser jag mer i mitt lif.
Blommande dal, som tjuste min själ!
Nordmön med sorg dig bjuder farväl.
Uppe vid poln der ligger ett tjäll,
Mossor och ljung der gro utanför:
Der är det skumt från morgon till qväll,
Stormarnas tjut man i midnatten hör.
Der skall den bleka nordlandens mö
Kyla sitt hjertas lågor med snö.
