Och rosor utaf eld ur vågen
Ses växa opp, vid årans slag.
Är det en morgonglans — J frågen —
Till någon underjordisk dag?
Ty eld der bor i hvarje droppe;
Den elden är så ren, så skär
Som månens silfverljus deroppe,
Men matt han som en lysmask är.
Dess mera dunkelröd är branden,
Som glöder fram ur bergets topp
Der borta på den venstra stranden,
Som vådeldsdiger lyses opp.
Vesuv! hvi kan du ej försonas,
Hvi mildras ej ditt ljungeldshot.
Fast städer, bedjande att skonas,
I stoftet ligga för din fot?
Pompeji du betäckt med lava,
I slagg du Herkulanum gömt;
Vill nu Neapel du begrafva,
Har du ej än din eldbrunn tömt?
Förslå ej Medelhafvets vågor
Att släcka harmen i ditt bröst?
Göm i ditt hjerta dina lågor?
Gennajo är Neapels tröst.
Gennajo står på flodens brygga,
Åt din volkan han bjuder trots;
Han nya städer låter bygga,
Der förr de gamla ha förgåtts;
Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/270
Den här sidan har korrekturlästs
262
SKUGGSTYCKE I NEAPEL.
