Den här sidan har korrekturlästs
263
SKUGGSTYCKE I NEAPEL.
Han väcker upp den verld derunder,
Som du i natt och aska höljt;
Han klär med drufvor, blommor, lunder
Hvad dina lavaströmmar sköljt.
Men re’n längs golfen ljusen släckas
Och ljuden dö så småningom,
Och skuggorna allt längre sträckas, —
Skall jag till hemmet vända om?
Nej! dit till höjden vill jag ila,
Som stiger ur det ljumma haf,
I Pausilippen vill jag hvila,
Se soln gå opp från Maros graf.
När albans första ljusning strimmar,
Och haf och jord då skifta färg,
Och Capri i ett eldhaf simmar
Med sina palmer, sina berg;
Bland tusen glada menskohopar,
Som strömma hit från land och sjö,
Jag skyndar ner förtjust och ropar:
”Se Napoli — och sedan dö?”[1]
- ↑ ”Vedi Napoli e poi muori!” Neapolitanskt ordspråk.
