Den här sidan har korrekturlästs
266
EN MORGON I VILLA REALE.
Och herden från Puzzuoli dref sin hjord
Till Pausilippen, in i svala grottan.
Och hafvet glödde nu i middagsbrand,
Och ingen blomma mer förmådde vaka,
Och, djur och växter, alla efterhand
I slummer sänktes, — jag gick hem tillbaka.
Men vid jag så till hemmet vände om
Att, lik de andra, njuta min siesta,
Der mannen satt och läste nyss, jag kom
I förbifarten än en blick att fästa.
Försvunnen mannen var, men boken qvar,
Och denna nu jag ej var sen att taga; —
Det Dante ej, det ej Petrarca var,
Det var en landsman, det var Frithiofs saga.
