Den här sidan har korrekturlästs
Och åter hördes sång och skratt
På fjället: Eko satt deri
Och sjöng, hur godt det är, hur gladt,
Att lefva Schweizare och fri.
Nu vaggar skörden gula ax,
Och friden ler kring trefna tjäll;
Men hotar åter bojan — strax
Står fram en Wilhelm Tell.
Med bröstet, höljdt af varma sår,
Skall i min dal jag funnen bli,
Och Uri vittna kring min bår:
”Han dog som Schweizare och fri.”
