Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
22
SONETT-KRANS.
I.
Du skald, hvars toner än melodiskt susa
Som vestans spel bland asparna i dalen,
Än klaga trånande som näktergalen,
Än högt, som elfvens klara forsar, brusa:
Du, som kan än ett nordiskt tjäll förtjusa,
Som förr den provençalska riddarsalen,
Med de till sånger ljuft förbytta qvalen,
Dem förr du led och njöt i Valle chiusa!
Ej täfla kan jag uti välljud starka
Med dig; ej likna, endast blygsamt härma
Ditt snilles lek i slingrande Sonetter;
Men känna kan jag hvad du känt, Petrarca!
Och, fast ej mig till dig jag vågar närma,
Vid Lauras sida jag min Emma sätter.
