Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
31
SONETT-KRANS.
X.
O ser jag rätt? Längst bort vid himlaranden
En flik af hemmet dyker opp ur vågen.
Hur hjertat klappar, och hur spritter hågen!
Snabb som en pil min köl sig närmar stranden.
Re’n kan jag skönja öarna och landen,
De gråa bergen och den gröna rågen,
Och hyddan, linden. Monn’ der, under bågen
Af unga löf, mig ännu vinkar handen?
Ett språng! — jag kysser moderliga jorden,
Och, full af längtan, nu till hyddan flyger,
Der gästers muntra sorl emot mig larmar;
Jag hör pokalers klang vid fyllda borden,
Jag genom dörr’n på tå mig sakta smyger,
Och finner Emma — i en annans armar.
