Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
45
GALLERI I SONETTER.
VIII.
Jag vårens unga gyllne sol såg skina,
Men kunde ej den nå, hur mig man spådde,
Ej henne sjelf, blott hennes glans jag nådde,
Af Gud jag spiran fick och af Kristina.
Då hördes plötsligt krigets stormar hvina,
Men tygla dem min starka arm förmådde:
Den mäktige ej öfver mig dock rådde,
Och segerns härar voro alltid mina.
I hoppet såg jag för min ärelystnad
Och för mitt folk en mäktig framtid ljusna,
Dess morgonrodnad föll som blod på fälten;
Och ofta än i vinternattens tystnad
När hafvets hvita vågor ligga frusna,
Min höga skugga tågar öfver Belten.
