Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
52
GALLERI I SONETTER.

XV.
En nyckfull Norna spann mitt ödes spånad,
Min dårskap kom dess purpurtråd att brista:
Jag hade land, jag hade thron att mista,
Men ingen vän — det märkte jag förvånad.

Nu lärde jag hur fattigman blir hånad,
Hur mången runa vandringsstaf får rista:
Jag lägger hop mitt första med mitt sista,
Jag jemför mig som ung och såsom grånad.

I alpluft andades jag Sverge åter,
Och sökte envist färgen af dess flagga
I gyllne skyn, i blåa vattenfallen;

Nu är jag död, och ingen mig begråter. —
Stod sammetsprydd i Stockholms slott min vagga,
En bår af furu skänkte mig Sankt Gallen.