Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
51
GALLERI I SONETTER.

XIV.
Sjelf snille visste jag att snillen tända
Och låta alla med sin låga brinna,
Rum hade jag för hvarje sånggudinna
Uti mitt bröst, det sist af kulan brända.

Jag tänkte stort, och alltför stort kanhända,
Om hjeltars nord, och glömde att besinna
Dess korta vår, som blommar att försvinna,
Dess långa vinter, som ej tar en ända.

Ej rörs mitt kungastoft af dagens flägtar;
Men ”hvad jag icke bort och hvad jag borde”,
Det hör jag nu mig läxas för af mången.

Och dock hvar finnen J en drott, som mäktar
Att göra så pass mycket som jag gjorde
För svenska äran och för svenska sången?