SÅNG ÖFVER CARL XIV JOHAN.
Sjung än en sång, tag från din lyra floret,
Du sångens mö, bland bergen fostrad opp!
Sjung kungaminnet der i Riddarchoret,
Sjung ättefadren för vår framtids hopp,
Förenarn af två brödrastammars öde! —
Den lefvande du sjöng, så sjung ock nu den döde!
Ej höfves dig att sitta stum vid griften,
Stum såsom der den kalla marmorns sten;
Träd ut och sjung den herrliga bedriften
Och bada dig i middagssolens sken!
Sjung sången om Carl Johan! Lyran stränge
Du så, att norden lyss och mins den sången länge!
Men hvem är jag, som manar dig att stränga
Den svenska lyran? O du gaf den ju
Åt Selmas skald, åt Frithiofs! — Ses den hänga
I deras lagrar re’n förklingad nu?
Tag ner den då, och under sorgepilar
Lär mig en enkel sång, när deras sång sig hvilar!
