Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Jag satt på hans thronpall, och i en blink
Jag lydde hans vilja och vink.
Jag sändes till jorden, när hämnarn var vred;
Jag hämtade opp Ganymed.
När verlden jag mätte, var hvalfvet fritt,
Jag fann uti Delfi dess midt:
Och vidaste klotet i glittrande ring
Jag flög med min maka omkring.[1]
Men nu har på jorden jag sett mig mätt
Och ringa jag aktar dess ätt:
Den ligger nu krälande der för min syn,
Men sjelf jag mig mornar i skyn.
Mig vämjes att flyga till dalen ner,
När solen deroppe jag ser.
Jag vingarna spänner och flyger mot den,
Och Zevs skall mig känna igen.
- ↑ Zevs lät verlden uppmätas af två örnar, som, flugna åt olika håll, mötte hvarann i Delfi, der, i följd häraf, jordens medelpunkt ansågs vara.
