Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Jag satt på hans thronpall, och i en blink
Jag lydde hans vilja och vink.
Jag sändes till jorden, när hämnarn var vred;
Jag hämtade opp Ganymed.

När verlden jag mätte, var hvalfvet fritt,
Jag fann uti Delfi dess midt:
Och vidaste klotet i glittrande ring
Jag flög med min maka omkring.[1]

Men nu har på jorden jag sett mig mätt
Och ringa jag aktar dess ätt:
Den ligger nu krälande der för min syn,
Men sjelf jag mig mornar i skyn.

Mig vämjes att flyga till dalen ner,
När solen deroppe jag ser.
Jag vingarna spänner och flyger mot den,
Och Zevs skall mig känna igen.

  1. Zevs lät verlden uppmätas af två örnar, som, flugna åt olika håll, mötte hvarann i Delfi, der, i följd häraf, jordens medelpunkt ansågs vara.