Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Hur många fåglar mera granna
Jag skjutas ser och fångar bli;
Men jag får lefva, jag får stanna,
Och flyga kring och vara fri.

Men när den kulna hösten stundar,
Och natt blir lång och himlen grå,
Från alla tak och alla lundar
Vi samlas alla svalor då:

Vi tätt oss till hvarandra smyga
Och ordna ett gemensamt tåg,
Och med ett stumt farväl vi flyga
Till öarna i Hellas’ våg.