340
2.
Åts. ERICUS GUSTAVUS GEIJER SVEC. Bröstbilden, v. s. Vid nedra kanten: nat. mdcclxxxiii. den. mdcccxlvii.
{{sp|Fråns. TUA CAELESTES ILLUSTRANT OMINA FLAMMAE. £n bevingad genius lyser med sin fackla Historien, en sittande qvinna, som skrifver på en tafla. I afskärn.: nobili historico civi optimo grati cultores et amici mdcccl. — Vid sidorna: c. g. qvarnström inv. p. h. lundgren fec.
Diam. 1634 lin. (14 storl.). Grav. af P. H. Lundgren efter Professor C. G. Qvarnströms modell. (St. på K. Myntet). Slagen af Geijers lärjungar och vänner 1850. — K. Mk. o. B-n i silfver.
Geijer har som historieskrifvare, skald och tonsättare vunnit oförvissneliga lagrar. Hans historiska arbeten utmärka sig genom forskningens omfång, framställningens förträfflighet och en honom egen siareförmåga att genomskåda händelsernas sammanhang och utveckling. Många af hans skönaste dikter behandla änmen ur Nordens forntid, till hvars upplysande han kraftigt medverkat genom sitt deltagande i utgifvandet af Svenska folkvisor samt i stiftandet af Götiska Förbundet, hvars värderika tidskrift Iduna, af honom ensam börjad, innehåller många förtjenstfulla afhandlingar af hans hand. Till flera af sina dikter har han sjelf satt herrliga melodier, hvarigenom dessa länge skola bibehålla sin ungdomsfriskhet. Äfven hans större nusikaliska kompositioner bära, lika som allt hans författareskap, snillets prägel.
JONAS HENRIK GISTRÉN.
Född d. 7 Juni 1767. Professor; Praktiserande Läkare i Stockholm; Ledamot af K. W. A. Död d. 21 Maj 1847.
En minnespenning, på hvilken Gistréns namn förekommer bland Svenska Läkare Sällskapets stiftare, se under Frih. Berzelius, pag. 347.
Gistrén var till en tid anställd som Adjunkt vid Allmänna barnbördshuset i Stockholm, hvilken befattning han lemnade 1805, för att odeladt egna sig åt sin vidsträckta enskilda sjukvård i hufvudstaden. Stort och rättvist var det förtroende han egde, företrädesvis som acconcheur och i behandling af barnsjukdomar.
