42
turell innebörd. Som salongsliberal fritänkare stod han antipatisk gent emot religiösa och moraliska fördomar, åtminstone i deras grövre former, och med sin kosmopolitiska läggning kunde han ej undgå att reagera mot den rustika chauvinismen, vare sig den bar de svenska färgerna eller trikolorens. Det är i detta hänseende lärorikt att jämföra Levertins essay över Maurice Barrès med de artiklar, som docenten Böök offentliggjort i Svenska Dagbladet över samma tema; medan Levertin, trots all sin beundran för den franske skriftställaren, öppet beklagar, att patrioten Barrès »gått till ursäktlös överdrift och överflyttat på fosterlandsbegreppet den hatfulla och blodfattiga begränsning, som kännetecknade hans egen innersta natur», utbasunar docenten Böök Barrès’ ur den mest jordbundna egoism framkonstruerade »fosterlandskärlek» som kulturell framtidsmusik och som bevis på att vår tids mest avancerade andar återvänt till nationalismen i dess mest primitiva form. Sådant stämmer till eftertanke; man säger sig: detta — och mycket annat — hade aldrig kunnat få passera i Svenska Dagbladets litteraturavdelning, så länge denna stod under Levertins regime.
Men med dessa odisputabla förtjänster förenade Levertin en del högst betänkliga lyten, sbetänkliga särskilt därför att de visat sig äga en
